Medicin  

Jag vet inte om ni känner någon i er närhet som är en sådan person som vägrar att ta mediciner. Jag har en sambo som är en sådan person. Han kan vara riktigt sjuk med feber och så men ändå så vägrar ha att ta febernedsättande till exempel. Jag förstår verkligen inte detta. Jag är en helt annan person och om jag blir sjuk och det finns medicin som jag kan ta som får mig att må bättre så tar jag det. Varför ska jag plåga mig själv? Men jag antar att det finns personer som helt enkelt är rädda för medicin och som inte vill ta medicin på grund av det. Min sambo är rädd för att han ska bli beroende av medicin säger han och ja, det kanske är fler som tänker så. Han vägrar i alla fall att ta medicin och jag vet inte hur långt det måste gå för att han ska bli övertygad om att det faktiskt hjälper.

Det forskas ju en hel del när det gäller mediciner och jag vet inte om jag inbillar mig men det känns som att det kommer ut nya mediciner hela tiden. Många mediciner är ganska lika varandra men de kanske skiljer lite i pris och jag blir lika förvirrad varje gång när jag kommer till apoteket och ska köpa något och upptäcker att det helt plötsligt finns tre andra sorter som är likvärdiga. Vad ska man köpa? Varför finns det olika sorter om det egentligen är samma sak? Jag har aldrig lyckats lista ut det. Jag har aldrig fått svar på det och oftast slutar det med att jag köper det som jag alltid har köpt eftersom jag blir så osäker. I sådana situationer när jag inte förstår så blir jag så lätt stressad och hade verkligen behövt en tydlig förklaring och vägledning om vad jag borde köpa.

Min mamma har under de senaste tio åren eller kanske till och mer varit sjukskriven. Hon har haft en massa olika problem, allt ifrån att hennes höft började krångla och därefter hennes rygg. Sedan fick hon också en blodpropp och däremellan har det varit en massa andra saker. Hon har blivit opererad så många gånger för olika saker och även om det har blivit bättre så måste hon fortfarande ta en hel del medicin och många av de här medicinerna kommer hon att behöva ta i resten av sitt liv. Väldigt få av dessa mediciner är billiga och det kostar henne en hel del under ett år men tack vare det där kortet som man har på apoteket så kommer hon ändå billigt undan. Medicinerna hjälper verkligen henne och jag kan inte tänka mig hur det skulle vara om hon inte hade kunnat köpa dessa mediciner.

Innan jag själv skaffade en hund så reflekterade jag inte över huvud taget kring det här med medicin för djur. Jag visste inte heller att det ens existerade en sådan hylla på apoteken runt om i landet. När jag själv köpte min valp och då han för första gången blev sjuk först då började jag tänka på detta och det är helt otroligt hur mycket medicin det finns för djur faktiskt. Detta är jag oerhört glad för och min hund har verkligen haft otur då han har varit sjuk en hel del och verkligen behövt en hel del medicin. Det är dock inte billigt men vad gör man inte för sitt husdjur? Jag skulle göra vad som helst och betala hur mycket som helst bara de blir bra. Det är kanske något som är svårt att sätta sig in i om man inte har djur men det är verkligen så och jag tror att alla som har djur verkligen kan intyga detta.

Nu kommer här ett annorlunda inlägg, ett inlägg som bryter av lite och som lyfter fram en annan vinkel med med medicin som huvudämne, nämligen att studera medicin. Att studera medicin, att studera till läkare och så vidare sägs ju vara en av de tuffaste utbildningarna som man kan gå. Inte minst krävs det att man har 20.0 bara för att komma in och när man väl kommer in vilket inte är alldeles enkelt så har man många års tuffa studier framför sig. Jag beundrar verkligen alla som tar sig igenom den här tuffa utbildningen. Det är dessutom en stor utmaning att jobba som läkare och långt ifrån alla skulle klara av det och jag är bara ett exempel på det. Jag tror inte att jag skulle klara av ett sådant jobb då jag inte ens knappt klarar av att vistas på ett sjukhus utan att börja må illa.

För något år sedan om ni minns så skrevs det en hel del tidningarna om att man skulle ta bort den där varningstriangeln från medicinerna. Nu är detta gjort och det finns alltså inte längre några varningstrianglar på några mediciner. Den här triangeln signalerade att det var en starkare medicin som man tog och att man till exempel inte skulle köra bil när man hade tagit den här medicinen. Det var väl bra att det fanns tänkte många och många var nog förvånade när man började diskutera att ta bort det och jag personligen vet inte riktigt vad som var anledningen till att man tog bort den heller. Jag tror dock att det kan ha att göra med att vi alla reagerar olika på olika mediciner och att det är upp till var och en att avgöra om man är kapabel till att till exempel köra eller inte efter att man har tagit en viss medicin.

Jag vet inte för hur länge sedan det kan ha varit som det infördes att det ska vara tillåtet att sälja receptfri medicin i olika butiker. Det var ju en hel del debatter kring det här innan det infördes och som vanligt så var det ju en del som tyckte att det skulle vara bra och en del som inte tyckte att det skulle vara bra. Jag hörde till de som var för detta och jag måste säga att jag inte har ändrat mig nu när det har införts. Jag tycker att det är väldigt praktiskt att man nu samtidigt som man är och handlar mat kan passa på att köpa receptfria mediciner som alltid är bra att ha hemma i samma butik. Förut var man ju tvungen att gå till ett apotek vilket var ett helt projekt i sig. Jag är verkligen nöjd att man kom fram till att införa detta och jag tror nog att det finns en del av dem som var emot det som också har ändrat sin uppfattning nu.

Just nu, i skrivande stund, har jag väldigt ont i halsen. Jag klarar mig inte utan halstabletter om jag jag har ont i halsen. Ni vet då det stramar så där obehagligt så att man knappt kan svälja. Tar man en halstablett då så brukar det faktiskt hjälpa en hel del. Jag sitter nu och funderar på om halstabletter räknas som medicin eller inte. Det måste det nästan göra eller hur? Jag menar, det heter ju till och med tablett och dessutom så säljs det på apotek så detta borde ju räknas som medicin. Men å andra sidan så såldes det redan för länge sedan, då det inte var tillåtet att sälja medicin, i olika affärer och då räknas det inte som medicin. Hur som helst är det så att jag själv i alla fall räknar detta som medicin eftersom det hjälper mig när jag har ont i halsen.

Som jag sade i det förra inlägget så är medicin dyrt men i Sverige har de flesta råd att ändå köpa medicin. Inte minst med tack vare att det finns sådana där kort som man kan ha som gör att man får mediciner billigare när man överstiger en viss summa. Jag kan inte komma på vad det här kortet kallas just nu men jag tror att ni förstår vad jag menar. Med det här kortet betalar man ordinarie pris tills man uppnår en viss summa. Jag tror att det rör sig om två tusen kronor och efter det får man rabatt på medicin i ett helt år. Jag tror att detta är ett måste för alla som har en viss sjukdom och som måste ha mediciner ständigt. Hade inte den här möjligheten funnits så hade nog många aldrig haft råd med sina mediciner.

Är medicin för dyrt? Det är en fråga som jag har ställt mig själv många gånger och jag tror inte att jag är ensam om det. Jag skulle nog vilja säga att det är dyrt. Det är kanske inte så dyrt för de som har ett arbete och så vidare och om man dessutom inte är allvarligt sjuk eller så och behöver specialmedicin av något slag. Men om man har en sjukdom som kräver en viss medicinering regelbundet och om man dessutom är fattig så är det inte säkert att man faktiskt har råd att köpa medicin. Jag tror dock att de flesta i Sverige har råd men i många andra länder är verkligheten en annan. Det finns många människor runt om i världen som är sjuka men som inte har möjlighet att köpa medicin. Inte ens om det handlar om en billigare sort för att då inte tala om sådan medicin som till och med är dyrare.